För att kunna kategorisera kroppens rörelser har forskarna delat in kroppens rörelser i olika plan; frontalplanet, sagittalplanet och horisontalplanet. I dessa plan sker olika rörelser med hjälp av kroppens muskler.

Kroppens tre rörelseplan

När man skall beskriva rörelser utgår man vanligen från den anatomiska grundställningen; den upprätta ställningen med blicken riktad framåt, armarna hängande längs med kroppen med handflatorna riktade framåt och fötterna placerade så att de vidrör varandra.

Man brukar dela in kroppens rörelser i tre plan; frontalplanet, sagittalplanet och horisontalplanet.

Frontalplan

Rörelser i frontalplanet innebär inåt- och utåtrörelser i förhållande till kroppen då man ser kroppen framifrån. Rörelser i detta plan kallas adduktion eller abduktion. En hjulning är en kombination av rörelser som sker i kroppens frontalplan.

Sagittalplan

Rörelser i sagittalplanet innebär rörelser framåt och bakåt då man ser kroppen från sidan. Rörelser i detta plan kallas flexion eller extension. En kullerbytta är en kombination av rörelser som sker i kroppens sagittalplan.

Horisontalplan

Rörelser i horisontalplanet innebär rotationer av kroppen i horisontell riktning. Rörelser som sker i detta plan kallas inåtrotation eller utåtrotation. Ett fore hands-slag i tennis är en rörelse som sker i detta plan.

Kroppens rörelser

Adduktion

Rörelser som för ihop kroppsdelar och som avser inåtföring av höftled och axelled (mot kroppen) i kroppens frontalplan. Att ställa sig i givakt är ett exempel på adduktion. Övningen Insida lårdrag i maskin är också ett exempel på en adduktion. Att röra en eller flera kroppsdelar i denna rörelse kallas att adducera. Motsatsen till en adduktion är en abduktion.

Abduktion

Rörelser som för isär kroppsdelar och som avser utåtföring av höftled och axelled (från kroppen) i kroppens frontalplan. Att lyfta armarna utåt sidan är ett exempel på abduktion. Att röra en eller flera kroppsdelar i denna rörelse kallas att abducera. Motsatsen till en abduktion är adduktion.

Flexion

En böjande rörelse som minskar vinkeln mellan två kroppsdelar och som avser en böjning av en led i sagittalplanet (framåt-bakåt). Att böja en eller flera kroppsdelar i denna rörelse kallas att flektera. T.ex. är knäna flekterade då vi sitter ner. Övningen Stående bicepcurls i dragapparat är ett exempel på då en flexion sker i armbågsleden. Motsatsen till flexion är extension.

Extension

En sträckande rörelse som ökar vinkeln mellan två kroppsdelar och som avser en sträckning av en led i sagittalplanet (framåt-bakåt). Att sträcka en eller flera kroppsdelar i denna rörelse kallas att extendera. T.ex. är knäna extenderade då vi står upp. Vid övningen Tricepspress med kompis ståendes på händerna sker en extension i armbågsleden. Motsatsen till extension är flexion.

Inåtrotation

En rörelse som innebär en vridning kring en tänkt longitudinell axel in mot kroppens mittlinje i kroppens horisontalplan. Övningen Flyes med hantlar på bänk är ett exempel på inåtrotation av armarna. Att röra en eller flera kroppsdelar i denna rörelse kallas att inåtrotera. Motsatsen till inåtrotation är utåtrotation.

Utåtrotation

En rörelse som innebär en vridning kring en tänkt longitudinell axel bort från kroppens mittlinje i kroppens horisontalplan. Ett exempel på utåtrotation av armarna är övningen Omvända flyes på bänk. Att röra en eller flera kroppsdelar i denna rörelse kallas att utåtrotera. Motsatsen till utåtrotation är inåtrotation.

Pronation

En rörelse som innebär en inåtrotation av underarmen, då handflatan vrids inåt/nedåt, eller av fotleden då man ställer sig på insidan av fötterna. Att röra i foten i denna rörelse kallas att pronera. En pronation av foten kallas också för inversion. Motsatsen till pronation är supination.

Supination

En rörelse som innebär utåtrotation av underarmen, då handlfatan vrids uppåt/framåt, eller av fotleden. Ett exempel på supination är då man skruvar fast en skruv med skruvmejsel eller då man ställer sig på fötternas utsidor. Att röra i foten i denna rörelse kallas att supinera. En supination av foten kallas också eversion. Motsatsen till supination är pronation.

Dorsalflexion

Uppåtrotation av foten, som t.ex. vid övningen Fotböjarlyft med kompis. Att röra i foten i denna rörelse kallas att dorsalflektera. De muskler som ingår i denna rörelse kallas extensorer. Motsatsen till dorsalflexion är plantarflexion.

Plantarflexion

Nedåtrotation av foten, som exempelvis vid övningen Vadpress sittandes i maskin. Att röra i foten i denna rörelse kallas att plantarflektera. Den enda rörelse i kroppen som är egentligen är en extension, men som benämns som en flexion. Även de muskler som ingår i en plantarflexion kallas flexorer. Motsatsen till plantarflexion är dorsalflexion.

Radialdeviation

En rörelse i handleden som innebär en rörelse i sidled åt tummens sida. Att röra handen i denna rörelse kallas att radialdeviera. Ett exempel på denna rörelse är då man pimpelfiskar. En radialdeviation kallas även för radialflexion. Motsatsen till en radialdeviation är en ulnardeviation.

Ulnardeviation

Rörelse i handleden som innebär en rörelse i sidled åt lillfingrets sida. Att röra i handen i denna rörelse kallas att ulnardeviera. En ulnardeviation kallas även för ulnarflexion. Motsatsen till en radialdeviation är en radialdeviation.

Referenser

Bojsen-Möller, F. (2000). Rörelseapparatens anatomi, s. 38-39. Stockholm: Liber.

Wirhed, R. (1984). Anatomi och rörelselära inom idrotten. Harpoon Publications AB.